I helgen har jag varit på kurs lite till och från, ja sådär när det passat helt enkelt.
Låter kanske lite konstigt, men faktum är att det går helt utmärkt när det är live-kurs via datorn! Smart uppfinning det där.

Jag har kikat på vad en fantastisk fotograf från Australien – Sue Bryce – hade att dela med sig av. Hon är en helt underbar fotograf som många år fotat “glamour” och verkligen kan konsten att plocka upp det vackra i vem som helst. Japp – VEM SOM HELST! Alla har något vackert!!

Det som fick hjärtat att beröras lite extra just nu var att Sue tillsammans med Hailey Bartholomew har gjort en dokumentär om en kvinna som heter Jill som drabbats av bröstcancer och opererat bort ett av sina bröst. Hailey har filmat och Sue har fotograferat denna underbara kvinna som visar så mycket glädje trots det hon varit med om och faktiskt ÄR med om – hon har fortfarande cancer.

Ni som känner mig vet att detta berör, och för er som inte vet kan jag berätta att min egen mamma gick bort i cancer för snart 6 år sedan. Hon hade Äggstockscancer, något som har starkt samband med bröstcancer. Hon levde 15 år med denna hemska sjukdom. Något som dom oxå säger i filmen, så berör det inte bara den som bär sjukdomen utan hela familjen. Jag behöver inte medlidande, det är inte därför jag skriver om detta, jag skriver för att jag vill lyfta fram dessa starka människor som VÅGAR visa att dom lever med detta. Jag berördes av hur lika Jill och mamma verkade tänka om att bära peruk och gömma sig, det finns ingen mening att dölja något – fram med det i ljuset och fortsätt LEVA! Det är tufft, tuffare än någonsin, men våga prata om det, våga visa hur det ser ut och våga visa att alla har något vackert! Mamma vågade fortsätta leva, hon gjorde det hon ville och försökte passa på att göra saker hon drömt om. Hon satte tidigt upp målet att hon skulle se sitt barnbarn börja skolan, då var han precis nyfödd! Det är att våga tro på framtiden! Hon fick se sitt barnbarn börja skolan och hon fick träffa ytterligare ett barnbarn innan den äckliga sjukdomen segrade.

En liten parantes och en smått komisk (?) sak är att medan jag sitter och skriver detta och tänker tillbaka lite så kommer jag på att min egen mormor levde med bara ett bröst. Hon opererade bort ett i ganska tidig ålder och jag har under hela min uppväxt sett och vetat om detta, men det har varit så naturligt att jag inte ens tänkte på det när jag såg filmen om Jill. Jag tycker det här är så vackert och modigt att våga visa upp sig själv för den man är och vara stolt över det. Jag hoppas att det kan hjälpa flera att känna att dom oxå har något vackert som går att hitta bortom denna stygga sjukdom.

Ta dig tid, ta några minuter av ditt liv och se filmen. Den kommer beröra men jag hoppas att du liksom jag ser att vi alla har något vackert!

The Light that Shines:

Länk ifall du inte kan se videon: http://vimeo.com/57648966