Idag var jag faktiskt lite obekväm och sa vad jag tyckte om en viss bok som vi har på fotokursen i Falun.

Det är sånt där man törs göra när man är 37 och inser att ingen kommer att bita en i tånaglarna precis efter att man sagt det. Skulle aldrig gjort nått liknande för 20 år sen… knappt för 10 år sedan. Men är man 37 så vågar man – iallafall när man blir tillräckligt irriterad! ;-D

Vi skall alltså lämna in “något skrivet” (heter säkert nått vackert som jag inte bara kommer på just nu) på ca 1500 ord till näst sista gången, tillsammans med utskrivna foton på dom uppgifter vi haft genom kursen. Fine, det är väl bra och rätt tänkt liksom. Problemet är bara att ingen av oss riktigt fattat VAD vi ska skriva…. så vi frågade om det idag (igen) eftersom det kanske börjar bli aktuellt och börja fundera på det.

Svaret är att vi skall alltså skriva om vårt fotograferande, om våra bilder och funderingar kring bilderna och fotograferandet. Det skall i samma text även refereras till dom två böcker vi har som kursmaterial. En av böckerna har vi läst lite i (fått till uppgift att göra alltså), det är en ren “manual” till kameran typ. Lite hur en Digital Systemkamera fungerar. Den andra boken däremot har vi överhuvudtaget inte dryftat i gruppen. Bara att den är med som litteratur. Det är en liten bok, en svart bok… med massa bokstäver… huller om buller.

Typ…

Alltså, den klassas som *Fotografi – en introduktion* OK, låter ju riktigt bra det där. Ända tills man börjar läsa och läser, och läser igen… för att sedan läsa lite mer och sedan inse att man läser samma sida 90889 gånger utan att egentligen begripa vad som stod där. JAG HATAR SÅNNA BÖCKER!!! Det är FÅ bilder i, och min mening är att om man förklarar något så görs det bäst TILLSAMMANS med en illustration (bild) eftersom det blir mkt lättare att komma ihåg saker då. (BTW boken heter Fotografi – skriven av: Steve Edwards)
Det finns inga naturliga kapitel, ingen tydlig röd tråd och det känns på gränsen till det flummiga landet. Visst, ska man diskutera fotografi så fine, det kan säkert vara matnyttigt att läsa annat än manualer till kameran, men varför inte välja en bok som är lättare att begripa sig på? Det finns ju så oändligt många böcker där ute och jag har iallafall TRE i min ägo som berör ungefär samma ämnen på ett mycket mer lättfattat sätt. Man behöver inte gräva till 1300frysifast för att börja förklara fotografi. Eller, jo, det kanske man behöver, men man behöver inte göra det med 1300-talets modell. Man kan använda sig av 2000-talet eftersom det är där vi är idag.

Låter det som jag är upprörd eller?
Skulle tro det.
Blir så tirriterad…

OK, jag erkänner mer än villigt att jag definitivt inte är en person som kan läsa text som förklarar saker på 17 meningar istället för 2. Varför göra det komplicerat när det kan vara enkelt? Lagtexter och det “finstilta” är rena mardrömmen. Jag orkar inte ens börja, för jag tycker det är ett språk som kräver minst 25 års utbildning för att begripa. Hur många sitter med det i bakfickan. Varför kan inte en vanlig dödlig få förstå?
Jodå, jag förstår säkert mer än jag erkänner, men jag blir bara såååå himla TRÖTT på att det ska behöva vara så, att man ska behöva läsa 4 ggr innan man verkligen kommer på att “ahaaaa, var det såååå dom menade”…. varför sa dom inte det på en gång? Typ.

Nåja, boken måste alltså tydligen läsas eftersom den skall refereras till. Hujedamej… men ok, jag ska göra ett allvarligt försök, men jag kommer hålla för näsan och hålla andan under tiden för jag kommer INTE att gilla det. Frågan är om jag kan lyckas få ihop någon i min text som lyckas referera till boken… det märks. Med lite tur så står säkert ungefär samma saker som i andra böcker så jag kan begripa utifrån dom istället.

Alltså… även om det är på Högskolan… kan man inte ha något mer konkret??? Åtminstonde 3 eller 5 frågor som skall besvaras med vår text? Nu känns det som vi fått till uppgift – *berätta något – vad som helst*. Jaha, skulle det handla om foto oxå… ok… då vet jag. 1500 ord… det är ungefär 3 A4-sidor fick jag berättat för mig. Jo TJENA… får jag ihop EN A4 så skall jag vara very happy kan jag säga!

TUR (eller TACK OCH LOV) att jag inte har nån piska på mig att få godkänt i kursen… satsar hellre den energin på Visuell kommunikations-kurse. Där kan vi prata om att dom verkligen har benat ut flummet. Där skulle det verkligen ha kunnat vara knepigare eftersom den kursen går ut på att flum-prata om foton. Kursen i Falun heter kort och gott Foto 1 och skall “utveckla mitt fotografiska bildintresse”. Vi skall oxå “arbeta med praktiska övningar och teoretiska diskussioner”. “Stor vikt läggs vid att kunna analysera och reflektera kring eget och andras bildskapande”.
Sista raden är bäst: “Kursen är på en grundläggande nivå och kräver inga förkunskaper”.

Kan ju säga att TROTS att jag läst hela kursen Visuell Kommunikation så har jag inte tillräckligt med “inga förkunskaper” för denna kurs. Tyvärr. Eller så är jag helt enkelt alldeles för ovanligt korkad för detta.

Men jag gillar att fotografera! 😉

Vi kom oxå in på en intressant diskussion lite Off Topic idag om var man får fota och vad man får publicera osv. Mycket intressant. Jag påstod ett par saker, läraren höll inte med. Jag vidhöll att jag visste att det var så men hon trodde mig inte. Men så fick jag stöd av en annan kille som läst samma sak och var av samma åsikt som mig så det kändes bra. Tror vi får tipsa henne om att ha en lektion om lagar och rätt när det gäller fotografering och publicering till nästa kurs. Kan ju vara bra om läraren kan detta och kan förmedla till eleverna tycker jag. Det börjar bli rätt viktigt att man vet sina rättigheter (och skyldigheter) som fotograf! Har surfat efter lite länkar nu på kvällen så jag har en plan att skriva ihop en liten artikel om detta och få upp här på bloggen. Säkert är det fler än jag som är intresserade av detta. Finns många bra artiklar på nätet redan för dig som vill veta redan nu – sök på “var får jag fotografera” så hittar du mycket matnyttigt!

Usch, nu blev jag långrandig… ursäkta mej!