För ett tag sedan så var jag iväg och gjorde en lite småsorglig men ack så viktig fotografering.

Det var en till ägaren kär vän som skulle få galoppera vidare på dom grönare ängarna och slippa ha ont längre. En stilig herre, en stor Atleet.

Jag minns nu inte vad hästhimlen heter, men jag vet att det är dom grönaste ängarna, det bästa vädret och dom busigaste kompisarna som finns där.

Tack för att jag fick vara med och hjälpa till att bevara minnet av Atleet.