Dimma kan vara rätt så spännande, speciellt som det kan komma trevliga saker fram ur den!
Just den här dagen var det en ganska nyckfull dimma som kom och gick allt eftersom temperaturen skiftade ett par grader.

Strax innan jag skulle gå ner och packa hästmat var det klart och fint. Solen gjorde sitt bästa så långt upp på himlen den nu lyckats tagit sig. Men när jag väl fått på mig kläderna och slängt kameran över axeln så lägrade sig dimman. Ju längre ner mot Sjöbotten (åkrarna) jag kom desto tätare blev dimman. Ganska spännande egentligen. 🙂 Såg några skuggestalter långt bort i hagen och när jag gick till grinden så trodde dom så klart att dom skulle få lunch (igen? hur tänkte dom där?) och kom emot mig.

Noop, tyvärr, lunch hade ni redan fått så jag packade upp påsarna med kvällsmat och frukostmat till dagen därpå. Hästarna stod nyfiket och tittade på – mest i förhoppning att få sig ett par strån till skulle jag tro, men där fick dom tji. När jag var klar så blev det några “porträttbilder” av herrarna som visade sig främst i ledet. 🙂

Blossi:

Blossi:

Blossi: (tror han var mest linslus här!)

Raudi:

Móri: (mitt lurvtroll…. 😉 )

Móri: (välisolerade öron va?)

In i dimman – ut på Sjöbotten…

Eller hem – mot nya äventyr!

Hm, påminner mig föresten om att jag ska göra om mallen för bloggbilder så dom blir aningens större. Det finns ju plats nu…. -spark i baken!